?

Idag har vi verkligen konstaterat att det kan vara väldigt kul att ha en utbytesstudent i Carlssonfamiljen i fjällen. Speciellt den värmländske Carlsson familja.

Agnetha - Alle i Schweiz älsker choklad, då måste ju alle vare svinfete.
Pappa - Nej men di springer ju som bergsgetter i berga di.

Jag skulle förklara ärtsoppa för Meret förut, och då blev det till slut peisoop, men det var ju fruktansvärt fel!
När jag skulle äta min allra första tunnbrödsrulle så skulle jag förklara för Meret att jag egentligen inte tycker om mos, men då blev det mouse, vilket också blev helt fel.

På hemvägen från Ljungdalen ikväll...
Pappa från ingenstans - I sink that man ranedears are cold sherk and female ranedear are cold vaija, i think, but we can call it on the computer when we come home. (mer eller mindre exakt översatt) 
Pappa är verkligen BÄST med sin värmländsksvengelska. Värmländssvengelska över huvudtaget är fruktansvärt kul.  

Jag är nog ganska övertrött nu.

Idag gick jag inte med ut och vandrade, jag tog en sovmorgon och när jag vaknade gick jag upp och satte på en låt, som får mig att tänka på Jannis. Hold on - Måns Zelmerlöw, jättefin är den faktiskt. Jag kollade också på skor, och ojojoj va mycket fina skor det finns!

Sen åt vi mat och efter det åkte vi in till byn. Där vi han att gå genom två affärer (typ det som finns här) för att pappa var inne i demi typ en halvtimme var. Värre än oss damer nästan.

Efter det åkte vi till Ljungdal, där vi skulle käka hos Agnethas gamla klasskamrat. Jättetrevligt var det faktiskt.
Jag körde dit, fem mil, grusväg nästan hela vägen och jag är väldigt nöjd. Det gick jättebra. Körde hem också, kolsvart var det. Jag fick stanna för en ren som stod mitt på vägen, och jag fick också stanna för en jättesöt bebishare.

Imorgon är det torsdag, och då ska vi äntligen äta pannkakor!

Usch vad jag saknar min baby.
Nu börjar jag längta hem väldigt mycket, känns som att jag har varit borta vääldigt länge.
Skulle göra nästan allt för att få hålla om honom eller blå omhållen när vi ligger och sover iallafall... eller bara få hålla hans hand. Fick ett väldigt vackert sms imorse, som han skickat inatt, började typ gråta, för det var så himla fins och det fick mig att sakna honom ännu ännu mer...
Som tidigare sagt, det är en bra, fin, lycklig känsla att sakna, men det är en utav de jobbigaste också.

Nu ska jag sova, hörs imorgon.
Kali nichta!
FELAKIA
Sagapoo Io.