?

HEJ!

Tänkte inleda med några allmäna tankar som jag hoppas kan lätta mitt hjärta.
Det är jobbigt när man hela tiden känner att man trampar i en uppförsbacke, oändligt lång. Det tar på en både fysiskt och psykiskt. Det bästa med det är egentligen att man inte vet hur lång uppförbacken är, och när det ska börja gå neråt, eller iallafall planas ut.
Ftani säger Smaro till mig, och jag håller med, jag vill att det ska få ett slut. Snart är det nyår, och förhoppningsvis kan jag börja om på "ny kula" och lägga ett jobbigt år bakom mig.
Men i den lånhga tunneln har det också funnits ljusstrålar. Och God bless you, säger jag bara. Utan er, vet jag inte...

Det man egentligen borde tänka är:
Efter varje motgång, finns en ny början. Det krävs styrka för att ha en tankesätt som sådant, men någon dag hoppas jag att kunna se mig själv ur den synvinkeln.

MEN.
Jag har stimulerat mitt sekundära behov nu iallafall - köpt skor.
Två par, och det tack vare you know who you are, så TACK <3
Ett par som jag kollat på väldigt länge, Tiamo, sommarskor, men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge, eller hur?
Och ett par svart i overknee style med snörning bak på hälen. LJUVLIGA.

snygga ellerhur? (Till er som hatar fötter lika mycket som jag, förlåt för att jag tog med mina fötter i dom..)


Jahapp...
Imorgon är det julavslutning.
Så jag ger er den rapporten imorgon.
Ikväll händer det nog inte så mycket mer, i guess.

GODNATT, SOV GOTT, SYNS IMORGON.