Agapi mou.

Igår, måndag: Var det ett halvår för mig och Jannis. Det jag vill säga till honom är tack, för sex helt sjukt underbara månader. Har aldrig träffat någon som honom. Han är min pojkvän och samtidigt bästa vän. Med honom är jag mig själv till max, har kul till max, är glad till max, kär till max. Maxar allt det goda liksom. Jag älskar honom med hela mitt hjärta. Jag har inte tröttnat en enda sekund, snarare så att jag saknar honom de gånger vi är ifrån varandra.
Det som alltid varit det viktigaste i ett förhållande enligt mig är att kunna skratta och ha roligt tillsammans, att lita på varandra och att kunna kompromissa.
Jannis är den som får mig att skratta mest.
Jannis litar jag på till 100% vad gäller allt.
Kompromissa kan vi göra utan att ens behöva prata med varandra.
Faktiskt...
Jag älskar honom.
Det finns inga ord som förklarar det bättre än "jag älskar honom", men med de känslor jag har för honom känns de orden så små.
Visst har jag varit lycklig förr, men aldrig på långa vägar så lycklig som jag är nu.
Sagapoo Jannis, agapi mou.

Idag: Sjuk, hemma från skolan, strykit, pluggat, passat världsbästa bebis Smaro. Väntar på Jannis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0