?

Åh, jag är på shoppinghumör till max!
Har hittat ett par helt sjukt snygga skor, me typ 13cm klack och nitar (svarta) men Jannis vill verkligen inte att jag ska köpa dom. Han vill inte att jag ska köpa skor över huvudtaget, but I kind of have to. Det bästa som finns är skor.
Men jag tror inte att jag ska köpa dom, men vi får se... Finns ett par till riktigt fina silver, som skulle passa perfekt till min nya silvriga väska. Men men, måste vänta tills den 25... AUGUSTI!
Jag har precis kommit på ett billigare alternativ av shopping.
Jag och farmor har gjort en deal, hon lär mig sy, jag lär henne engelska.
Nu ska jag jobba sista veckan på brandkåren sen är jag ledig i nio dagar då har ag lite tid att spendera med farmor. Har hittat en jättesöt jumpsuit på Chapnelle i rosa (självklart) som ska bli mitt första projekt.
Har också mailat klädskolan idag och frågat om jag kan gå en utav deras kurser samtidigt som jag går på gymnasiet. Skulle vara så HIMLA coolt. Kan jag sy lite bebiskläder för framtida bruk också :D Hihi.

Okej, nu spricker jag snart av ilska.
Skrev nyss världens gulligaste och längsta kärleksförklaring till dig Jannis, men så fuckade datorn så allt gick bort. Ska försöka skriva det igen...
 
Jag brukar ju alltid skriva någonting om dig i mina inlägg och ska självklart göra det den här gången också, på ett lite annorlunda sätt bara.
 
Jag har aldrig träffat någon som dig.
Aldrig vill jag sluta älska dig.
Näst bäst. (Efter mig.)
Någon som dig, finns bara inte.
Inte som andra, för fem öre, du är så mycket bättre.
Snyggaste jag någonsin sett.

Jannis är en bästa vän, och min soulmate. Min livskamrat.
Folk säger att man som 18 år inte kan säga att man älskar en människa för alltid och blablabla, och visst, jag har hållt med om det förr. 
Folk säger att man kommer ändra sig, man kan inte säga vad man vill ha i så unga år, när man inte ännu sett världen. Men vi alla vet att någonstans ute i världen finns den pusselbit man själv hör ihop med, och Jannis är min. Jag behöver inte se världen för att förstå det. Jag vill se världen, men den vill jag se tillsammans med min pusselbit.
Jannis får mig att både skratta och gråta, men oavsett vilket utav dem det är, så känner jag mig bekväm i hans närvaro på ett sätt jag aldrig känt med någon förr. (Ok, han får mig inte att gråta, men jag har gråtit i hans närvaro :)
Jag och Jannis har träffat varandra mer eller mindre varje dag i 9 månader, och av alla de sekundrarna som tickar förbi under 9 månder, kanske jag har tröttnat en utav dom, men inte mer. Och tröttnat är inte ens rätt ord föresten. Blivit arg/irriterad. Men det spelar ingen roll, det är mänskligt. Visst har vi våra tjaffs, men det är vad man får påköpet i ett förhållande. Men det har aldrig varit speciellt allvarligt. Ofta löser vi våra tjaffs genom ett leende. Liksom, vi båda två är människor som alltid vill ha rätt, vilket är den största anledning till att våra tjaffs uppstår. Men SAO? No big deal.
Jag älskar dig Ioannis Keskinidis.
Helt ärligt så visste jag inte att ens något liknande av det vi har, excisterade.

För ett tag sedan var jag helt inne på att tattuera in Tro Hopp Lycka eller Kärlek på kinesiska, men visste inte riktigt om jag skulle ta Lycka eller Kärlek, men nu när jag är med dig behöver jag inte tattuera in någonting, för så länge jag är med dig har jag både Tro Hopp Lycka OCH Kärlek tattuerat i mitt hjärta.  
YEA, den va bra. Typ... kanske, inte...? Aja, men du förstår vad jag menar iallafall :)